Adverse media-screening innebär att söka efter och bedöma negativa nyheter och andra offentliga uppgifter som kan vara relevanta för risken i en kundrelation. Inom kundkännedom (KYC) och arbete mot penningtvätt (AML) kan den hjälpa er att hitta uppgifter som behöver utredas när ni tar in en kund, följer upp relationen eller får en ny risksignal.

Vad räknas som adverse media?

I en kontroll med fokus på ekonomisk brottslighet kan det handla om uppgifter om bedrägeri, penningtvätt, korruption eller finansiering av terrorism. Underlaget kan vara journalistisk rapportering, men också exempelvis offentliga myndighetsbeslut och domstolshandlingar.

En uppgift kan vara relevant redan när den gäller en anklagelse eller pågående utredning. Avsaknad av dom är därför inget tillräckligt skäl att bortse från den. Samtidigt visar negativ publicitet i sig varken skuld eller hur stor risk just er kundrelation innebär. Vad som påstås, hur väl det är belagt och kopplingen till kunden behöver bedömas.

En dålig produktrecension eller missnöje med en service är också negativ publicitet, men behöver inte höra till den riskfråga ni granskar. Vanlig nyhets- och omvärldsbevakning följer en bredare rapportering om ett företag eller en bransch. Mediescreeningen har ett avgränsat syfte: att hitta uppgifter som kan påverka riskbedömningen av en viss relation.

Mediescreeningen kompletterar kontroller av personer i politiskt utsatt ställning (PEP) och listbaserad sanktionsscreening. PEP-kontrollen gäller status kopplad till viktiga offentliga funktioner, medan listbaserad sanktionsscreening söker möjliga träffar på relevanta sanktionslistor. En sökning utan negativa nyheter ger inget svar på de frågorna.

Avgränsa kontrollen efter kundens risk

För verksamheter som omfattas av penningtvättslagen ska kundens riskprofil bygga på den allmänna riskbedömningen och kännedomen om kunden. Kundkännedomsåtgärdernas omfattning ska anpassas efter kundens riskprofil och övriga omständigheter. Lagens riskbaserade utgångspunkt är relevant här, men stegen nedan är metodstöd och ingen lagstadgad standard för alla mediekontroller.

1. Börja med att formulera varför kontrollen görs och vilka risker den ska belysa. En första granskning inför en kundrelation kan behöva en annan omfattning än en uppföljning av en redan känd händelse. Bestäm också vilka slags uppgifter ni ska fånga, exempelvis anklagelser, utredningar eller avgöranden. Sökningen bör inte avgränsas först när ni har sett resultaten.
2. Ange sedan vilka parter som ingår. Utgå från kunden och bedöm om kontrollen även behöver omfatta verkliga huvudmän, företrädare eller andra relevanta relationer. Tidigare företrädare kan vara relevanta om händelsen gäller deras tid i bolaget. Att någon förekommer i samma nätverk är däremot inget eget belägg för att kunden har med händelsen att göra.
3. Samla identifierande uppgifter före sökningen: registrerat namn, tidigare namn, kända namnvarianter, organisationsnummer och relevant land eller ort. För personer kan exempelvis födelseuppgifter och roll i företaget hjälpa er att skilja namnlika personer åt. Anteckna vilka parter och relationer ni valt att ta med, och varför.

Välj källor, språk och tidsperiod

Välj källor utifrån var kunden och de relevanta parterna verkar. Nationella och internationella medier kan behöva kompletteras med lokal rapportering. När en nyhet hänvisar till ett myndighetsbeslut eller domstolsavgörande, försök läsa originalet för att se vad som faktiskt har fastställts.

Språkvalet ska följa kundens anknytningar. Om verksamhet eller företrädare har koppling till andra länder kan enbart svenska sökningar lämna en lucka. Ta ställning till lokala namnformer, alternativa stavningar och relevanta språk. Om ni behöver hjälp med språk eller åtkomst, ange hur kompletteringen ska göras.

Bestäm hur långt tillbaka ni behöver söka utifrån riskfrågan och relationens historik. Skilj på när en artikel publicerades och när händelsen inträffade. En ny artikel kan återberätta en gammal händelse. Vid återkontroll behöver ni veta om ni söker ny information sedan föregående granskning eller även omprövar äldre uppgifter.

Arbetet kan göras manuellt, med ett screeningverktyg eller genom en kombination. Kontrollera vilka källor, språk, datum och parter verktyget faktiskt omfattar. Ett samlat resultat ersätter inte ert ansvar att bedöma om underlaget räcker för kontrollens syfte.

Roaring Adverse Media stödjer sökning efter relevanta negativa nyheter och anger Sverige som dataland. Se datans omfattning när ni bedömer om den passar ert behov. I Nordic Issuings kundgranskning används Adverse Media tillsammans med AML-rapporten.

Sök på namnvarianter och relevanta riskord

1. Börja med namnet utan riskord för att orientera er och hitta relevanta namnvarianter. Sök därefter med namnet tillsammans med ord som motsvarar de risker ni avgränsat. För ett påhittat bolag kan exempel vara "Exempelbolaget AB" bedrägeri och "Exempelbolaget AB" korruption. Anpassa orden till verksamheten och språket; exemplen är ingen fullständig söklista.
2. Sök relevanta namnvarianter var för sig. En exakt namnfras kan minska brus, men prova också en sökning utan exakt fras om den kan missa stavningsvarianter eller andra namnformer. Vid många ovidkommande resultat kan ni lägga till ort, land eller en relevant roll. Kontrollera att ett snävare filter inte samtidigt sorterar bort information ni behöver.
3. Öppna relevanta originalartiklar. En rubrik eller sökmotorns korta utdrag räcker inte för att avgöra vad uppgiften gäller. Sök även efter senare rapportering om samma händelse, så att en rättelse eller ett senare avgörande inte missas. Flera återpubliceringar av samma uppgift ska inte räknas som oberoende bekräftelser.

Anteckna sökdatum, använda namn, riskord, språk, datumfilter och källor medan ni arbetar. Sökresultat kan ändras när innehåll uppdateras, tas bort eller ordnas annorlunda. En vanlig sökmotor ger därför ingen garanti om fullständig täckning, även om ni har gjort sökningen omsorgsfullt.

Gör en första rimlighetsbedömning av träffarna

Innan ni använder en uppgift i kundbedömningen behöver ni kontrollera fyra saker:

• Identitet: stämmer mer än namnet, exempelvis bolag, ort, roll eller andra identifierande uppgifter?
• Källa: framgår uppgiftens ursprung, datum och vad den bygger på? Finns ett originalbeslut eller stöd i annan oberoende rapportering?
• Sammanhang: är parten misstänkt, dömd, vittne eller bara omnämnd? Gäller uppgiften den tidsperiod och relation ni granskar?
• Relevans: kan den beskrivna händelsen påverka någon av de risker kontrollen ska belysa?

Om svaret fortfarande är oklart, ange vilken fråga som behöver utredas och vilken funktion som ska ta den vidare. En träff med oklar identitet behöver en annan komplettering än en identifierad kund vars roll i händelsen är oklar. Den fördjupade träffbedömningen bör följa era rutiner för granskning och eskalering.

Väg uppgifterna mot övrig kundkännedom

Läs en relevant medieuppgift tillsammans med det ni vet om kundens verksamhet, ägarstruktur, relationens syfte och förväntade aktiviteter. Vilken uppgift bekräftas, motsägs eller saknas? Om rapporteringen gäller en verklig huvudmans tidigare bolag behöver ni till exempel förstå personens roll och tidsperiod innan ni bedömer betydelsen för den nuvarande kunden.

Underlaget kan motivera kompletterande frågor, fördjupad granskning eller ändrad riskbedömning. Det kan också visa att uppgiften saknar betydelse för den aktuella relationen. Skriv källans uppgift och er egen slutsats var för sig, och ange vad slutsatsen bygger på. Kundbeslutet fattas av ansvarig funktion enligt de regler och rutiner som gäller för er.

Vad betyder en kontroll utan relevanta träffar?

En genomförd kontroll utan relevant träff betyder att ni inte har identifierat någon sådan uppgift i den dokumenterade sökningen. Utfallet behöver läsas tillsammans med dess omfattning: vilka parter ni sökte på, vilka källor och språk ni använde och vilken period sökningen täckte. Det betyder inte att kunden saknar risk eller att negativa uppgifter inte finns någon annanstans. Skriv därför exempelvis ”inga relevanta träffar inom angiven omfattning”, med hänvisning till den dokumenterade sökningen.

En söklucka är ett annat utfall. Om ett relevant språk inte har kontrollerats, en viktig källa inte går att läsa eller en part som ingår i kontrollen ännu inte har sökts, saknas en del av underlaget. Dokumentera vad ni inte har kunnat kontrollera och vad som behövs för att komplettera det. Beskriv inte den delen som en kontroll utan träff.

En kvarstående lucka behöver bedömas mot kontrollens syfte och kundens risk. Ange vem som avgör om en alternativ källa räcker, om mer arbete behövs eller hur osäkerheten ska hanteras innan kundbeslutet. Det gör skillnaden mellan en avslutad sökning och en olöst fråga synlig.

Dokumentera bedömningen och planera nästa kontroll

Spara tillräckligt för att en annan granskare ska kunna följa arbetet:

• Omfattning och motiv: vilka parter, riskfrågor, språk, källor och perioder som ingick, samt väsentliga avgränsningar
• Sökningen: när kontrollen gjordes, vilka sökningar eller verktygsinställningar som användes och vilka luckor som kvarstår
• Relevanta uppgifter: källa, länk, publiceringsdatum, händelsens tidpunkt och vad ni faktiskt har kunnat verifiera
• Bedömning och ansvar: slutsats, motivering, koppling till övrig kundkännedom och ansvarig granskare eller funktion
• Fortsättning: kompletteringar, ansvarig roll och datum eller händelse som ska utlösa nästa kontroll

Anpassa vad ni sparar och hur till era dokumentations- och dataskyddsrutiner. Ange vilken rutin eller policyversion bedömningen utgick från, så att ett senare beslut går att jämföra med det tidigare.

Återkontroll kan följa en planerad översyn eller utlösas av exempelvis ändrad ägarstruktur, en ny relevant nyhet eller andra uppgifter som förändrar kundens riskbild. Välj omfattning och tidpunkt utifrån den aktuella risken. Vid nästa granskning behöver det framgå vad som har tillkommit och om den tidigare bedömningen fortfarande håller.